Archive for November, 2015

Tre bra saker

Posted on: 6 Comments

Om en jobbar med att distribuera media på Facebook så kommer en över sjukt mycket länkar under dagarna. Jag sparar det mesta. Det går att göra på Facebook förstår ni, save link, min bästa funktion. Här kommer ett litet urplock från vad jag har sparat den senaste tiden.

818335 818446 818530

Tunnelbanan i Moskva är så sjukt fin. David Burdeny heter snubben som fått tillstånd att fota tunnelbanan när den vart stängd. Här finns alla bilder. Annars, vill åka till Moskva så himla gärna. Känns fett.

Skärmavbild 2015-11-24 kl. 14.15.21
En sån himla fin visualisering av tidsuppfattning, om varför tiden känns annorlunda ju äldre man blir. Så ha tålamod och skrolla igenom sidan. Klicka på bilden eller här för att komma dit.

Årets julklapp blev, om ni har missat det, en robotdammsugare. Personligen tycker jag att denna iPhone Quick-Draw borde ha kvalats in. Vart kan jag köpa en? Känner att jag kommer bli lika redo som killen ovan om jag äger en!!

Pinterest, jag hatar att jag älskar dig.

Posted on: No Comments

Jag känner hatkärlek för pinterest. Det är det här med related pins. Jag avskyr det. Det bara förstör för jag har ju redan valt ut exakt vad jag vill se. Jag blir liksom orimligt provocerad av förslagen som kommer upp och märker allt som “offensive”. Men enough with tha bitterness för det är ju gratis och då äre ju så det funkar. Det fattar jag ju. Nu till det jag älskar nämligen allt sjukt fint som finns att se om man gör sidan ett snabbt litet varv ba!
pinterest
Ungefär såhär ser min feed ut just nu. De boards som jag pinnar absolut mest till är Apparel, Illustrations och Interior.

Klickar ni på bilden kommer ni till min feed och där finns alla källor.

Hade vi vart lika rädda om Facebook inte fanns?

Posted on: 4 Comments

5c4e60151809ef1d55a05bcdcb894df9
Vi sitter i soffan sent en lördagskväll i det blåa skenet från datorn, vi tittar på Paper Towns och äter godis tills vi inte orkar tugga längre. Var och varannan minut blinkar det till på våra mobiler, vi får uppdateringar om världen. Om allt det som händer runtomkring oss just nu. Biografen på medborgarplatsen har tömts på folk, säger Sofia till mig med monoton röst. Sekunden senare så smäller det, det ekar på gatan utanför oss. Det låter som att det är skottlossning. Sofia vänder sig mot mig och kollar på mig med skräck i blicken. Det är bara fyrverkerier.

Nästa dag sitter vi i soffan igen, jag, Sofia och två av våra vänner. Vi pratar om allt som händer, de pratar070cc77926ffa0c62c1b4d8c119b9260
om hur oroliga de är, hur jobbigt de tycker det är att åka tunnelbana. Hur osäkert det känns att bo i en stor stad. Jag lyssnar och tänker att jag inte känner så, inte alls. Det är nästan så att jag känner mig dum för att jag inte ens har tänkt tanken på att vara orolig över att åka tunnelbana i rusningstrafik. Dum för att jag inte är rädd. Jag försöker förklara för dem varför jag inte är orolig, för världen är inte mer osäker nu än vad den var för trettio år sedan. Sofia säger att jo det är den visst, om inte världen så är i alla fall Europa mer osäkert nu än förr.  Men jag svarar att för trettio år sedan var Berlinmuren uppe i Europa och kalla kriget pågick. Det var inte alls säkert i Europa då. Men en sak som inte fanns då som finns nu är sociala medier och det ökar vår medvetenhet och vår rädsla. Lite där slutar vår diskussion för jag tycker och känner så annorlunda jämfört med mina vänner. Jag menar inte att nonchalera någons rädsla. Det är okej att vara rädd – frågan är ju mer om man vill att det ska påverka ens liv, ifall man ska låta det eller den som gör en rädd att vinna.

När vi slutat prata och alla sjunkit in i en disträ iPhone-dimma kan jag inte låta bli att fortsätta tänka på ifall sociala medier hade funnits på 70-80-talet. Jag tänker att skräcken för ryska u-båtar hade vart enorm och att SÄPO hade misstagit vanliga dykare för spioner dagligen. Kanske hände det till och med, bara att vi inte fick reda på det för att Twitter och Facebook inte fanns.